Känns lite som om jag protesterar mot att vara vegetarian när jag äter blodpuddig med bacon, men fasiken vad gott det är!

Så går det när man gör allt annat som är roligt bara för att slippa skriva på tentan! Åkte inte ens några skidor igår utan dagen spenderades med att åka skoter upp till våffelstugan för att äta lite våfflor och dricka varm choklad. Efter det blev det att basta för att springa ut i snön och sedan direkt in igen, därav de söndertrasade benen = skare på snön gör ONT! Sist blev det att se på melodifestivalen, fråga mig inte varför, inte riktigt vår grej, men det gjorde vi iaf medan jag kliade sönder min hårbotten som inte riktigt gillar det torra och kalla klimat som vi har här i Sverige..

Känns verkligen som om vi undvikt att skriva under dessa dagar för att det har funnit så mycket annat roligt att göra.. eller jag har iaf gjort det! Den där saken som sitter mitt emot mig är lite bättre på det där att plugga än vad jag är.. Nästan klar med del 1 & 2 iaf, bara del 3 kvar, meeeeeeen det blir ett senare problem för nu drar vi till backen och åker skidor!!

Idag är en bra dag. Jag tror starkt på att man måste ha dåliga dagar för att kunna uppskatta de bra dagarna. Om man bara har bra dagar tar man dessa för givet tillslut och de uppskattas inte lika mycket och ger inte lika mycket glädje. Vet dock att alla inte delar denna syn med mig, men jag tror på detta!

På väg hem i solskenet som lyser i mina ögon bländar mig så att det är svårt att se vägen ser jag en ensam sko liggandes mitt på vägen. Jag undrar vad den har för historia. Hur hamnar en ensam sko mitt på stora vägen? Det känns ju inte så troligt att någon har lämnat den där och gått där ifrån med bara en sko, känns lite dumt också nu när det är så kallt och så mycket snö! Men hur har den då hamnat där utan att någon saknar den? En annan gissning är ju att den ramlat ut från en bil, men hur många kör med öppet fönster eller dörr såhär på vintern? Här kan ju jag sitta och fortsätta att gissa men jag kommer förmodligen aldrig att få ett svar för även om jag skulle fråga skon så skulle den nog aldrig svara..

Om jag låste in mig i mitt rum och stannade där i en vecka, skulle någon sakna mig eller ens märka att jag var borta? Jag är tveksam. 

Jag har varit i Indien i 6 veckor och nu varit hemma i 1 vecka utan att träffa någon utanför skolan.

Jag börjar undra vad jag egentligen gör med mitt liv och om jag verkligen har några vänner. Om inte jag styrde upp något skulle det aldrig hända att jag träffade någon. Det händer aldrig att någon annan börjar och säger att de vill träffa mig, det är alltid tvärt om. Varför? Jag försöker men får aldrig nått tillbaka, så varför ens försöka?

Detta är en dålig dag för jag har insett att jag inte har något liv. Det enda jag gör är att hoppas på att någon ska prata med mig, men det händer aldrig. Alla pratar alltid med någon annan. Jag finns inte. 

Konstigt att jag har svårt att låta någon komma nära när jag vet att de ändå alltid försvinner. 

Ganska länge har jag tänkt på en mening som jag skrev ner för ganska länge sedan som jag tycker stämmer så väl men som jag inte riktigt kommit ihåg hur jag skrev den. Först idag bestämde jag mig för att kolla igenom mina skrivböcker, för jag vet att jag skrev den någon stans, i jakt efter den. Fick känslan att jag behövde den idag, inte för att jag vet varför. I slutet av andra boken så fanns den tillslut där, så nu kan jag lugna min hjärna och slipper tänka mer på hur den faktiskt var skriven. Nu när jag berättat om den måste jag ju även skriva den och samtidigt med det säga att ni ska ta den till er, hur allvarligt eller oallvarligt ni själva vill men att den har mycket mening i sig.

"Om man säger ett ord för många gånger mister det sin betydelse och blir bara bokstäver sammansatta till ett meningslöst ord". 

För mig har denna mening två betydelser.

Den första är, som man själv kan prova, att när man sagt tex "gurka" tjugo gånger så låter det sjukt konstigt tillslut och man funderar över vad det egentligen är man säger.

Den andra betydelsen är när man säger något kanske till en person för många gånger tex att "du är smart", så slutar det att bli lika speciellt och betydelsefullt när man hört det så många gånger från samma person, meningen mister sin trovärdighet. Detta upplever man nog mest om är personen som får höra det många gånger mer än om man säger det själv till någon många gånger. 

Jag har själv upplevt båda och det är nog därför meningen betyder så mycket för mig.

..sockret! så som 5e punkt är det sockeravvänjning som gäller! Det funkar inte att äta så jäkla mycket socker jag jag de senaste veckorna! Dock tänker jag inte sluta helt, godis och kakor är för gott ;)